3 mil god natt

I fredags var det då dags – det sista passet innan vilan inför BAMM. Jag hade bestämt mig för att ta ut mig rejält och åkte till Grosvadsskogen, Finspång. Klockan åtta på kvällen startade jag i 15 kilometers spåret. Vätskesystemet laddat med maxims electrolyte-blandning, en tub citrongel och en energybar a'la mango/hallon.

Första varvet avverkade jag utan större svårigheter med en bekväm hastighet runt 6-7 min/km. Jag påbörjade ett nytt varv och det fortsatte bra även följande mil. Men sen, efter 25 avklarade kilometer ville inte kroppen vara med längre. Jag blev brutalt illamående och förstod verkligen inte varför, konditionsmässigt hade det ju känts bra hittills. Misstanke om att de sliskiga energiprodukterna på något vänster framkallat reaktionen väcktes snabbt. Är varken särskilt van eller kunnig när det kommer till denna typ av näringsintag.

Vidare. Jag kunde inget annat göra än att stanna upp och börja gå. För att försäkra mig om att det inte var astman som spökade tog jag även en dos Ventolin. Illamåendet höll i sig och jag gick uppåt 10-15 minuter innan jag kände mig någorlunda som människa igen. Det var kolsvart, klockan var framåt elva och allt kändes förjävligt. Vad fan höll jag på med?

4 kilometer kvar. Jag bet ihop och började likt ett skadeskjutet djur halvspringa hemåt. Försökte "glömma bort" att magen ville kasta upp allt jag stoppat ner i den. Till slut kom jag också hem. Då var det ryggläge 20 minuter, RENT vatten, varm dusch och dubbla täcken. God natt.

Idag, lördag mår jag bra igen och har inlett kolhydrattömning vilket gör mig hungrig som ett djur! Har ätit mer kött, sallad och ägg än jag trodde var möjligt och ska försöka hålla mig utan kolhydrater en dag till, för att sedan fylla på kolhydratförråden resterande dagar innan loppet. Om detta mixtrande med kroppen gör någon nytta, får vi se. Om jag kommer spy på allting efter 25 km uppe på fjället, ja, det hoppas jag vi slipper se.



/Mathias