En lille løbetur

Så var det dags att besöka våra vänner på Fyn i Danmark. Det blev ett kärt återseende med massor av god mat och trevliga utflykter. Tyvärr uteblev öldrickandet då jag har en månad kvar på mitt vita år... men lite träning blev det ändå.



I sällskap av de surrande vindkraftverken och små pittoreska stenhus blev det ett par varma löparrundor à 6 kilometer. Utmaningen låg i den ihärdiga värmen, det finns ju tyvärr inga backar att öva uppförs i det här landet.



Ovanan vid asfalt kändes i både knän och höften, så det fick räcka med turer under milen. Nu är det sista rycket före tävlingen som gäller!

/Mikael

Mathias i Mora

Tisdag 20 juli, min andra semesterdag och för veckan stationerad i Mora, Dalarna.

Efter en tids vila var det dags för backträning och siktet för dagens pass var inställt på Gopshus skidbacke, ett par mil utanför Mora. Med fallhöjd på 180 meter och en längsta nedfart på 1350 meter så bjöd den på klart längre nöje än hemmaarenan Yxbacken. Däremot var lutningen tyvärr inte lika brutalt.

Jag körde tre rundor, med gång upp och löpning ned. En sträcka på drygt 8 km och totalt 540 höjdmeter. Kanske borde jag sprungit upp också och testat fysiken hårdare? Vet inte om jag hade klarat det. Vill ju gärna tro det. Men det enkla svaret är mer än säkert; "nej det hade du inte". Oavsett var träning bra och utsikten fenomenal.

En anekdot. Gopshus är en av byarna utmed Vasaloppet som micke och jag förhoppningsvis kommer få checka av efter X antal km på skidor nästa år. Håll tummarna för oss då.

/Mathias

Skön simtur i Vansbro

Foto: Andreas Hansson

Med Vätternrundan avklarad var det dags att åka till Dalarna och bocka av Vansbrosimmet, min andra insats av fyra i En Svenska Klassiker. Jag trodde nånstans att det skulle bli en upplevelse i stil med Vätternrundan – som fortfarande satt spår i ett knä och en hälsena. Men det var inte i närheten av den smärta som kom av cyklingen.

Jag hade förberett mig med fem simpass i Norrköpings utebassäng och efter mycket velande fick jag till slut tag på en prisvärd våtdräkt som skulle funka för simning.


NPX Cult Shorty 999 kr på skidsport.nu

Uppvärmningen kändes märklig där hela startgruppen gjorde gemensamma övningar i våtdräkt och simglasögon. Det var 19 grader i vattnet, vilket kändes som rena befrielsen och när startsignalen kom kl. 14.15 gav sig crawlarna iväg medan vi bröstsimmare låg och trängdes i bakvattnet.

Några kallsupar och njursparkar senare hade Vanån tagit oss 2/3 av loppet och sista delen uppströms Västerdalälven gick något trögare. Jag höll mig till bröstsimmet hela vägen eftersom jag inte fått ordning på mitt crawlsim. Det var jag inte ensam om, jag såg flera halvdana crawlare som crawlade tills de tappade andningen och var tvungna att brösta igen. Och så höll de på. Det såg ansträngt och flackande ut och jag styrktes i mitt val att köra hela vägen på bröstet.

Innan det hann bli outhärdligt jobbigt så hade jag tagit mig i närheten av målet och kunde skymta klockan. Den stod på 15.14. Fan, jag hade kommit under timman om jag bara stått på lite. Men jag är hursomhelst nöjd med min sluttid på 1.01.41 i mitt första Vansbro. Nästa år ska jag komma under timman och det rejält. För då ska jag vara en fena på crawl.

/Mikael

Ökenhetta & backintervall

Vårt första rejäla (och relevanta) träningspass som lag på väldigt länge, blev dagen till ära en tripp till Yxbacken. Vår hemmaarena med blygsamma 107 fallmeter, 353 m lutande längd och sköna 52 grader lutning första biten.


På väg mot vår hemmarena i en kokande varm Toyota.



Taggade..?


... AAAARGGHH! Klart vi är taggade.




Vad vore ett backintervallpass utan lite extra börda på ryggen?



Ny cool ryggsäck - Litepac 27 som present från morföräldrar. Premiärturen med den gick i söndagskväll och fungerade alldeles utmärkt. Supergrön, superlätt, superbra! Stort tack för den!






Vi körde två gånger upp och ned plus en halv backe innan vi gav vika för värme och tidspress. Vad är semester?

/Team NOLLKOLL

Med nöd, näppe och två chokladbollar

Det var söndag kväll och termometern visade 26,5 grader.
Efter en hel dag av glassande i den starka solen och mindre vettigt näringsintag bestämde mig för att testa springa 3 mil. Rekordlångt för mig. Naivt. Kanske hade jag drabbats av solsting?

I brist på energybars valde jag testa tipset om chokladbollar istället. Packade ner ett par stycken tillsammans med en kylklamp och fyllde vätskesystemet med 1,5liter energidryck. Packade även ner lite varma kläder ifall jag skulle bryta benen och behöva övervintra i skogen. Packningen uppgick till totalt 4 kg inkl. vattensystem vid start. Grosvadsskogen utanför Finspång med kuperad, härlig terräng utgjorde banan för dagen.






Inledningsvis var magkänslan; det här kan gå!
Snart insåg jag; detta kommer inte bli kul.
Strax senare; det här går aldrig.

Efter 14 kilometer och två chockladbollar (som förövrigt var sjukt osmidiga att handskas med) var jag helt slut. Slut som artist. Jag stannade av och gick uppskattningsvis 500 meter innan jag bestämde mig för att springa dryga 5 km till och avsluta. Så fick det bli.

Misson failed. Jag tog mig med nöd, näppe och två chokladbollar runt 2 mil denna dag, 1 mil kort. Vad lärde jag mig av detta? Att jag är en idiot. Solsting och chokladbollar hjälper mig inte fram till några distansrekord.

/Mathias

238 gram kök

Glöm Marbodal. Det ska inte bara vara smidigt att laga maten, köket ska även kunna hänga med på fjället.

Det kanske inte är det allra lättaste som går att få tag på men det funkar finfint. Har testat det i skärgården (bl.a. färskpotatis) ett par gånger nu och kan varmt rekommendera Optimus Crux Lite.


Brännaren på 72 gram.

Komplettera med ett gäng campingkastruller och det funkar även att ha med under mer normala förhållanden.

God spis!

/Mikael