
Som bekant gör dekadens och avsaknad av kontinuitet i träningen att man lätt "bangar" när stunden för det tänkta passet är kommen. Men efter en helg av slöande kunde min kropp på söndags-eftermiddagen inte kämpa emot de instängda krafterna längre. Och varför skulle jag vilja göra det.
Jag rusade ut ur porten likt en ko till första grönbetet och avverkade nästan 9km löpande. Vissa sträckor gick jag nämligen för att spara på mina benhinnor (och lite för att jag höll på att DÖ av min halvbra kondis).
Här är dagens stäckning:

(Fram och tillbaka samma väg för att undvika hårt underlag. Benhinnor...)
/Mathias